Kämpa kämpa kämpa

Känslan senaste veckorna kan beskrivas med ett ord: trött. Jag har försökt hålla igång och göra saker men tröttheten har vunnit alltför ofta. Men idag trotsade jag känslan, skippade yogan hemma och gav mig ut i spåret. Skatås 5:a med alla dess backar låg framför mig. Jag trodde att jag var snabbare än jag var för det kändes bra. Kanske tack vare mina nya kompressionsplagg?!

Inte alltid som planerat

Igår hade vi en tydlig plan för dagen. Vi skulle 1. på dop i Ulricehamn och 2. på kräftskiva i Masthugget.

I fredags insåg vi att det kanske inte skulle bli något dop eftersom huvudpersonen inte syresatte sig tillräckligt och var på sjukhus.

Men så kom lördagen och dophoppet kom tillbaka. Kläder ströks och vi fick så småningom en roadtrip.

Men innan dess fick jag ett meddelande om att ringa till värden för kräftskivan. Hans svärfar hade oväntat gått bort kvällen innan. Min fina väns pappa, som jag träffat bara tre dagar innan, finns inte mer. En man som alltid var pigg, social och full av kärlek har lämnat.

Eftersom vi skulle ha vänner på övernattning efter kräftskivan och kräftorna var beställda blev det skaldjur ändå men på helt andra premisser.

Det blir inte alltid som man tänkte. Denna gången blev lördagen en blandning av positiva och fruktansvärda besked, en kombination av ett nytt liv och ett slocknat.

Vardagsglädje

Att krypa ner i sina nya lakan, från ett svenska möbelföretag vars katalog nyss kommit ut är allt en guldkant på vardagen. Dessutom var dagen redan guldkantad efter livemusik på Materia i Majorna.