Julmarknad

Ok, av de två så kallade julmarknaderna vi besökt idag har julkänslan blivit noll.


Vi slet över bron i vinden för att kolla in bananpirens marknad. Usel. Visst, hade jag behövt ett nytt underställ hade det funnits en poäng med den men i dagsläget blev den bara kass.

Slet oss tillbaka över bron och passerade Gustav Adolfs torg - där det också påstås finns en julmarknad. Också kass. Bara som en usel skräprensning i Kviberg.

Tur att vi sedan kom hem och satte på julmusik och att jag hängde upp julvimplar och en girlang över skötbordet.

Tur och otur

I förra veckan var jag på kalas hos en kompis. Fördrinken var väldigt god - en blandning av vit glögg och cava. Därför gjorde vi detsamma hemma i helgen och tur var det eftersom maken inte kunde gå på kalaset (han och bonussonen var på körskolans handledarutbildning).


Mindre tur hade vi med lotterna vi får för att vi är med i en undersökning om vad vi ser på tv. Men vad gjorde det när vi satt tillsammans och spelade kort under tiden, hela familjen. Riktigt mysigt!


Fast hon var en ko

Det fantastiska citatet från Ferdinand brukar få mig att tänka på vännen Karin som ofta använde det ironiskt om sig själv när hon kände sig förvirrad (eller när hon ville ironisera över dem som inte trodde att hon förstod).


Idag fick det en ny betydelse för mig för sällan har jag känt mig så primitivt djurlik som när jag imorse agerade endast mat under två timmar, från klockan 05. Och inte var det så att dottern åt sig mätt för en längre stund utan matintaget har fortsatt med samma kontinuitet som vanligt under dagen.

Ska nog skaffa boken En kos dagbok. Livet på en pinne...