Min lilla lucia
Jag är visst emotionell. Jag är dessutom sentimental. För under vandringen runt i Johannebergskyrkan kom tårar i mina ögon och jag hade svårt att sjunga med i luciasången. Inte visste jag att jag var så lättpåverkad och känslosam! Men där, hand i hand med Majken, var jag visst det.
Majken var ju lycklig såklart som fick spana in sin idol rytmikledaren och samtidigt ha mig nära och sin pappa fotograferandes. Vilken dag.