Fredagskjol, fasa och fruktan
Jag börjar med dagens positiva känsla. Vi har fredagskjolarna på här hemma!
När jag jobbat har jag många år kört med fredagskjol och ibland har det spridit sig till kollegor med. Nu kör jag det inte varje fredag men ibland så. Idag fick min dotter vara med (dock först efter ett av mig ofrivilligt byte). Hennes klänning matchar dessutom hennes ögon.
Så det negativa. Morgondagens demonstration. Eller egentligen demonstrationer. Jag känner ren avsky mot att nazister ska få demonstrera på våra gator, faktiskt bara ett kvarter bort från mitt hem. Vidrigt och fasansfullt att det fortfarande finns människor som är så ignoranta och dumma. Troligtvis hade de lika väl kunnat bli fotbollssupportrar (av den inte så sportintresserade kategorin) eller vänsterradikala.
För det är också så att motståndarna kommer utföra ett hot mot oskyldiga. De som bara kommer för att få slåss, de som lika väl också kunde ha slagits för motståndarna. Förvirrade människor i behov av grupptillhörighet. Ledsamt och sorgligt och med största sannolikhet lättupptäckt tidigt i livet men utan vuxna som väglett dem rätt.
Polisen har börjat ladda upp rejält. Promenadmöten runt det imorgon avspärrade området. Bilar och bussar redan parkerade längs gatorna. Synliga allt mer och på allt fler platser.
Jag hoppas att de går oskadda igenom och att de inte tvingas skydda nazisterna mot andra som angriper dem.
En vän till min pappa ifrågasatte varför de ska demonstrera just i stan. Visst att de kan få tillstånd men varför lade man inte deras rutt i Biskopsgården, Hammarkullen eller
Angered?! Det hade varit något!
