Idag besökte vi en förskola i närheten, förhoppningsvis den som Majken ska börja på efter sommaren. Besöket var riktigt lyckat, Majken gick glatt dit, lekte på för fullt där, försökte få mat när hon kände dofterna från köket... Vi har besökt tre andra förskolor och bara en annan kan mäta sig med den positiva känslan från idag. Men klart det är svårt att se och känna - eller veta - efter ett kort besök. Ett halvår fram i tiden är en evighet. Och samtidigt så snart.
