Påsk och en lång fredag

När dagen startar vid halv sex på morgonen blir den lång, oavsett om man stannar inne och sympatilider eller inte (inte i vårt fall, förutom när det ska bakas paj och tårta).

Efter frukost med tjuvstart av påskpresent tar barn och man en sovstund. Själv har jag svårt att sova på beställning så får leka med telefonen så länge och uppdatera mig om läget i världen, riktig som socialamediariktig. 

Längtar till påsklunchen imorgon med familj och fina vänner. Så länge får vi roa oss med vår egna kyckling. 

Rensa inför våren

Nu kommer påskveckan och känslan av att det SKA bli vår. Därför var det dags att ta tag i att rensa garderoben. Det började redan häromdagen när jag skulle ta fram en klänning för att visa en kompis. Jag hittade den konstigt nog inte, varken i garderoben eller i påsarna på (med ickesäsongskläder).

Då slog det mig att jag utöver dessa utrymmen faktiskt har en resväska full av kläder också som inte använts just nu (på grund av säsong, graviditeten eller för att de är halvvägs till utrensning).

Så igår gallrade jag omgång ett. Det ska bli en till genomgång och organisering av det som ska sparas. Därefter ska jag nog shoppa lite, för oj vad tomt det blir i alla gömmorna!



Tricolore

Det ser inte mycket ut för världen men mixen av lax, broccoli och morot är en succé här hemma. Det påminner mig om pasta jag fått när pappa rest för många år sedan, med naturell smak samt smak av tomat och basilika.

Morotspuren fungerar nästan som efterrätt när den görs på fina, söta morötter. 

I min lilla by

Vi bor öster om Heden och det känns lite som att bo i en by (så som jag tror att det är alltså, jag vet ju inte för jag har ju aldrig bott i en by).

Häromdagen skulle jag gå och handla lite och på vägen tappar jag min ena handske. Surt, men jag vände direkt om och gick samma väg tillbaka genom affären och på gatan. Inte fanns den där så jag suckade, trodde lite mindre gott om mina medmänniskor och gick hemåt.

Halvvägs hem möter jag en granne så vi står och snackar lite. Trevligt. Närmre hemma möter jag en i min föräldragrupp och hennes familj och vi konstaterar att vi ska ses senare på fika med gruppen. Mysigt.

Jag kommer hem med bykänslan, trots handskförlusten.

Tre dagar senare går jag bort till butiken igen och då har någon faktiskt lämnat in min handske. Hurra, det finns hopp om människorna i min  lilla by! Vilken tur att vi bor just här. Nästan varje gång vi går ut möter vi någon vi känner eller i alla fall hälsar på. Samhället med den sociala tryggheten kanske kan återuppstå? 

Nio år tillsammans

Idag firar vi nio år som ett par. Så lång tid, så mycket som hänt och så konstigt hur längesedan det är samtidigt som det ju var nyss.

På nio år har vi hunnit resa en hel de
l, vi har flyttat ihop, köpt lägenhet, förlovat oss, gift oss, fått barn. Och haft en vardag också.

Visar första Facebookbilden på oss, från när jag fyllde 30, i augusti 2009. Och så en från september 2016. 

Rensningsdags

Jag ska rensa min garderob. Sakta men säkert men jag ska definitivt göra det. Först behöver jag bara ett par timmar då jag är motiverad och inte måste göra något annat och det är inte så ofta dessa komponenter sammanfaller. Så under tiden rensar jag sociala medier på folk jag följer och följs av. Det är lättare. Jag tar helt enkelt bort folk som jag anser beter sig illa, antingen genom att de uttrycker åsikter jag är helt emot eller att de supporterar personer som försökt skada min familj. Kanske ska jag försöka se på mina kläder likadant och rensa ut de elaka och korkade. Det är bara inte lika lättidentifierat. Tyvärr.