bara för att vara smug

Där vi bodde innan hade vi en liten springklubb. Vi var tre stycken. Vi sprang sällan. Och inte så långt. Eller snabbt. Men mest av allt sprang vi för att efteråt kunna känna oss smug. 

Idag återfick jag den känslan när jag plötsligt helt oväntat fick en dryg timma över. Dottern hängde med en kompis hem och fick dessutom mat där så jag hade inga ursäkter.

Det blev en kort tur men eftersom det kom en rejäl störtskur kändes jag mig extra bra när jag klafsade mig igenom stan. Att sista 500 metrarna blev promenad med kollegan på hemväg blev en perfekt avslutning och nedvarvning. Och efter en dusch kände jag mig (nästan) som en (pigg) människa igen.