Självömkan
Jag är förkyld. Riktigt rejält förkylt. Snorig och täppt, nyser upp till tio gånger på raken och toppar det helamed huvudvärk. Men det värsta är att solen skiner ute och min fina vän A har adventsfika idag. Därför känner jag mig riktigt miserabel och tycker så synd om mig själv.
Tvärt emot vad jag tror är bra har jag också börjat med nässpray så nu kan jag beklaga mig över den svidande känslan och äckliga smaken det tillför.
Och så lite positivt ändå (i min nya - försöker jag - peppiga anda): femton jobbdagar kvar i år. Fina julkorten är klara och redo att skicka. Genomtänkta klappar ligger inslagna och gömda lite här och var. Så vad är väl en snorig näsa, egentligen?