Fast hon var en ko
Det fantastiska citatet från Ferdinand brukar få mig att tänka på vännen Karin som ofta använde det ironiskt om sig själv när hon kände sig förvirrad (eller när hon ville ironisera över dem som inte trodde att hon förstod).
Idag fick det en ny betydelse för mig för sällan har jag känt mig så primitivt djurlik som när jag imorse agerade endast mat under två timmar, från klockan 05. Och inte var det så att dottern åt sig mätt för en längre stund utan matintaget har fortsatt med samma kontinuitet som vanligt under dagen.
Ska nog skaffa boken En kos dagbok. Livet på en pinne...
