I min lilla by

Vi bor öster om Heden och det känns lite som att bo i en by (så som jag tror att det är alltså, jag vet ju inte för jag har ju aldrig bott i en by).

Häromdagen skulle jag gå och handla lite och på vägen tappar jag min ena handske. Surt, men jag vände direkt om och gick samma väg tillbaka genom affären och på gatan. Inte fanns den där så jag suckade, trodde lite mindre gott om mina medmänniskor och gick hemåt.

Halvvägs hem möter jag en granne så vi står och snackar lite. Trevligt. Närmre hemma möter jag en i min föräldragrupp och hennes familj och vi konstaterar att vi ska ses senare på fika med gruppen. Mysigt.

Jag kommer hem med bykänslan, trots handskförlusten.

Tre dagar senare går jag bort till butiken igen och då har någon faktiskt lämnat in min handske. Hurra, det finns hopp om människorna i min  lilla by! Vilken tur att vi bor just här. Nästan varje gång vi går ut möter vi någon vi känner eller i alla fall hälsar på. Samhället med den sociala tryggheten kanske kan återuppstå? 

Kommentera här: