Fredag, farmor och svunna tider
Resan dit gick bra, det vill sägs, skrik- och gråtfritt, med de längsta och långsammaste vägvalen så att dottern somnade. Vilket innebar att jag fick hänga på kyrkogården parkering i tjugo minuter i väntan på att hon skulle vakna. Det var ganska ensamt. Bara några hundägare passerade, visst inte rusning före klockan nio på morgonen.
Därefter åkte vi till mitt gamla jobb i Lerum och timade deras rast så de fick träffa Majken. Och mig, även om det blev enormt sekundärt. Kul att se att mina gamla lappar sitter kvar, trots att jag lämnade för snart tre år sedan. Kanske ett tecken om en framtid?!
Dagen fortsatte bra med gungstund och promenad i solen, inlämning till loppis och nu ett glas rose i väntan på middag och besök från Stockholm. 